torsdag 4 mars 2010

Alice i underlandet ur mitt perspektiv

Jag såg alice i underlandet idag, efter två års ivrig väntan såg jag den. Vet egentligen inte hur jag ska börja utan att bli missförstådd.

Jag hade väldigt höga förväntningar.
Eh, ja den var inte dålig, absolut inte. Men otroligt anpassad till barnen, med andra ord: inte alls så mörk som jag trodde den skulle bli, med tanke på att våran käre Tim Burton regisserade den. I alla burtons filmer så finner man nånting nytt och spännande, och är det inget nytt och spännande, ja då är det en speciell känsla man får av att se hans filmer, men denna känns inte nyskapande på nåt sätt. Att han dessutom använder sig av Anne Hathaway som den vita drottningen förstör lite då den kvinnan i princip inte gjort en enda seriös roll i tidigare filmer, hon kändes som en felande länk. Ja, det var det negativa.

Det positiva var Helena Bonham Fucking Carter. Alla scener där hon var inblandad i älskade jag, magiska och jävligt inspirerande. Jag kände under hela filmen hur jag själv ville måla ett hjärta på mina läppar, rita streck till ögonbryn och sedan pensla hela ögonlocket med ljusblå färg. Att hon dessutom skådespelade så väl var inget minus det heller. Men den bästa scenen i hela filmen var när The mad hatter går genom en nedbrunnen skog med Alice på hatten. Han citerar hela jabberwockydikten på en dialekt som liknade den skotska, jag blev kär i detta, då det var så snyggt gjort och för att Hatcham socials låt "jabberwocky" har etsat sig fast i mitt huvud och varit mitt soundtrack under ett par månader 2008.

Som helhet var den ju helt klart godkänd, jag tror mitt betyg blev litet sämre eftersom jag verkligen la ner allt hopp i denna filmen. Jag tänkte jämt att Tim burton + en helt skruvad gammal saga = det kan inte bli bättre, men jag tror många kommer ge den toppbetyg annars. Personligen så blev jag mer tagen av coraline än denna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar