onsdag 23 juni 2010

Känslan är allt.

Man vet att man har levt fullt ut när man efter tolv dagar i stockholm kommer hem med feber, hosta och en förkylning som kallas duga. jag vill inte veta av mina levervärden då öl och vin slank ner varje dag jag var däruppe.

Det var väldigt vemodigt att lämna en stad som gav mig kraft samtidigt som den tog all kraft på samma gång. Igår var jag och min bästa vän på gröna lund med gratisbiljetter, vi åkte massa karuseller och skrek "CIPRALEX!" väl uppe i luften. Åh kärlekstunneln med damla, åh lustiga huset med damla, åh allting. Och sedan avsluta allting springandes på stockholms gator och dricka öl. Nu känns allting så himla tomt och väldigt jobbigt.

Damla bor i hållsta, en bit utanför gnesta i sörmland. Ett litet hus omgivet av mycket skog och sjöar, i förrgår satt vi där nere vid sjön mitt i natten, drack öl, tittade ut över dimman på sjön, lyssnade efter älgar och pratade spökhistorier, sen sa jag till henne att det är sörmland jag ska bo i nån gång i mitt liv, när jag blir äldre, skulle jag tro. Trivdes så himla bra. så pass bra att jag lär flytta dit efter skolan. inget skitsnack, så lär det bli.

stockholm, jag träffar dig igen. i augusti och popaganda.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar