tisdag 26 oktober 2010

hör och häpna

jag, mamma och min lillasyster emma satt idag och åt pasta och smörstekta kantareller. mitt uppe i njutningens stund kläcker min syster ur sig dessa ord: när ska vi begrava håret? jag satte bokstavligt talat pastan i halsen. efter ett par hårda dunkar i bröstet kunde jag lugna mig och fråga henne vad i helvete det är hon säger.

min syster döptes i somras, trots att hon är i tonåren nu, hon valde den ortodoxa kyrkan för att mamma är av serbisk nationalitet, dom tillhör den rysk-ortodoxa kyrkan, trots att ingen i vår familj är troende. helt fel. men i vilket fall som, när prästen döper barnet så klipper han av en bit hår och lindar in det i något papper.

"detta håret ska man begrava under ett fruktträd så att barnet växer" sa mamma. och så satte jag maten i halsen igen, denna gång på grund av det asgarv min kropp utlöste.

"jag trodde det var gener som styrde hur mycket man växer, mamma"

då drog dom en varsin hög suck. det är då min pappa kommer in i bilden, med en burk dansk fadöl i handen. "ja, men hon har ju rätt vela"

1 poäng till vetenskapen, 0 poäng till religion.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar