torsdag 14 oktober 2010

istället för 2 steg från paradise



Jag som är en tvättäkta bd-kent-håkan-popsjäl borde ju avguda håkans album mer än något annat. därför blev många chockade när jag suckade stort åt det nya albumet. känns som att håkan redan sagt att ja, kärlek gör ont och att gatorna brinner och han brinner och dansgolven brinner och tändstickor brinner och bränn ner hela stockholm och att han ramlade massvis med gånger och vad vet alla andra om kärlek som aldrig kan dö och inte heller leva och spanien och uppskurna handleder och att vara född i en fel tid och shakespeare och midsommarnattsdrömmar och han var i malmö och han höll på att drunkna och att han vill se dom där skyarna igen och att han är kär i den fulaste flickan i världen och längtan efter atombomben och att vara sjutton och förlorare och att inte känna någon sorg för sin hemstad och nu kan alla få honom så lätt och kom igen helena och sålänge hon är med honom och att sjunga en evighetslång vaggvisa och allting är försent, även för vin. ja, jag vet håkan och tack för att du räddade hela min tonår med dessa fina texter, men din nya skiva låter nästan precis likadant som dom förra, fast att du upprepar alla ord om igen, och missuppfatta mig inte håkan, jag älskar dig, men jag är fast i dåtidens skivor.

2 kommentarer:

  1. jag tycker att det är den bästa skivan håkan har gjort. allt håkan skriver berör så mycket men den här skivan har blivit mognare med de här två åren på exakt samma sätt som jag blivit det och det känns som att han växer i samma takt som vi gör. det berör något fruktansvärt och den här skivan är som skriven för tiden just nu.

    ps, saknarej.

    SvaraRadera