torsdag 21 oktober 2010

världen

denna kvällen var den jobbigaste på länge. jag är härdad när det gäller känsliga filmer, men nyss såg jag "the stoning of soraya m" och efteråt fick jag en panikattack utan dess like, jag blev så rädd och äcklad och med knäsvaga ben kippade jag efter andan samtidigt som tårarna rann ohindrat och brutalt och så ärligt. jag ska vara ärlig, för ärlighet är något som är tabu i dagens samhälle, man vill ju inte vara en uppmärksamhetshora, men jag blev så fruktansvärt rädd att tankarna övergick i ren och skär primitiv panik att jag satte fart mot medicinskåpet för att ta fram det jag aldrig tar fram, min plan b.

lyckligtvis nog hittade jag min älskade vän victor online. han tröstade mig så som ingen annan människa i världen kan trösta mig.

"okej helena jag ska förklara för dig
att vår värld
är en plats
där man finner balans i obalansen
utan sådant skit, hade vi inte levt idag
och du ska vara tacksam för den chans du har. inte stressa hjäl dig
du har sett stjärnhimlen och känt dig väldigt liten, du är ännu mindre än så. inuti din kropp finns tusentals galaxer. utforska de istället för den stora världen utanför en sväng. du ska se att det är lika vackert och intressant."

"nu måste du get a competitive mind
det som försigår i ditt huvud
är en kamp mellan olika "jag"
du är hjärnans statsminister, men i en demokrati påverkar alla
du måste bekämpa dina inre sverigedemokrater
och placera de så långt borta från talarstolen som möjligt
det är vad du måste göra"

victors ord är som en mammas trygga hand mot sitt barns gråtande kind.

Och nu gick jag med i amnesty.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar