torsdag 4 november 2010

homo sapiens utveckling

undrar ofta hur evolutionen tänkte när vi utvecklades. varför blev vi så känsliga? som jag förstått det så får vi väl inte ut nånting av sorg, egentligen? vi har ju blivit extremt känsliga för allting överlag, vill verkligen veta vad vi vinner på det, för jag undrar verkligen hur många tidiga människor, säg neandertalare, begick självmord? vad skönt det vore att bara få vara ett djur, springa runt naken, skrika och skita i om nageln går sönder eller om håret är skitigt eller om man luktar svett eller om man inte har ett jobb eller om man har ett jobb eller en jobbig pojk/flickvän. skita i, eller snarare inte veta bättre om pengar, prozac, komplicerade förhållanden och allt som vi finner jobbigt överhuvudtaget.

jag kan verkligen fundera länge på varför vi är så känslomässiga, varför vi blev det och om det finns något egentligt syfte. starkast överlever säger man ju, men vi går ju under. kolla bara på världen idag. menar för övrigt inte att man var helt känslobefriad på den tiden, men jag vill verkligen kolla upp några teorier varför vi är som vi är idag. tyranner och mesar.

därför kan jag bli så irriterad när jag till en vegetarian/vegan säger att jag gärna hade varit som dom men att jag tyvärr älskar kött för mycket. dom höjer på ögonbrynen och ser förvånade ut. wait wait! om jag inte vetat bättre, så skulle det väl egentligen varit min uppgift att vara jobbig och höja mina ögonbryn mot dom för vi är djur och vi är skapade för att äta kött. självklart klarar vi oss utan det, jag tycker vegetarianism är väldigt bra på många sätt, och hade som sagt gärna velat vara vegetarian själv. men ni som anser mig vara "äcklig" eller "känslokall" för att jag äter kött, gå och dö eller nåt, för ni har totalt missat poängen i så fall.

1 kommentar: