söndag 19 december 2010

sanningen om popkillar

jag var tretton och han var arton, han introducerade hela 80-talspopen för mig med "there is a light that never goes out" han dedikerade den till mig och mitt omogna lilla pophjärta brast i evig lyckosång.

jag gick konstant runt med kent och broder danieltröjor, ansåg att mitt största problem var att hitta mig själv, medan han under tiden hade upptäckt andy warhol och konst jag då inte hade någon aning om, och hans största problem var att han hade funnit sig själv och inte trivdes med det. vi var i två helt olika stadier av livet men han uppskattade mig trots min unga ålder, och han sa alltid att "någon vacker dag så, helena.." och avslutade den meningen med att kalla mig för hans lilla popprinsessa. S, med sin ståtliga längd, bruna hår och elegant smala kropp sa så till en förvirrad, vilsen liten glitterpopare som inte visste något om livet.

jag träffade honom under en håkan hellströmkonsert där han kysste mig medan alla popsnören omkring oss trängde sig och skrek ivrigt efter håkan.

men sen så försvann han. efter två intensiva år så bara försvann han. han var min allra första kärlek, och trots att jag lagt honom bakom mig för längesedan så har han lagt grunden till mina senare förälskelser i livet.

det vill säga att mina senare förälskelser var på följande sätt:
1. elegant smala, eller "indiesmala" som det så fint heter
2. mörkhåriga
3. lyssnade på fantastisk musik
4. otroligt intelligenta
5. otroligt mystiska

och sist men inte minst, vad dom mest av allt hade gemensamt:
nummer 6: dom alla lämnade mig efter att knullat sönder alla mina rationella hjärnfunktioner.

helst av allt vill jag efter allt detta dra alla popkillar över en kant, men tyvärr så går detta helt emot mina principer, så därför tror jag på att det finns undantag. kanske dumt av mig, kanske godhjärtat, men jag har mer eller mindre gett upp. jag ska bli en kattlady istället, eller gifta mig med en skånsk bondtölp som inte kräver särskilt mycket tankeverksamhet som dessa obskyra indiemän.

"du måste sluta vara så kräsen!" har jag fått höra ett x antal gånger. tror jag hade blivit miljonär om jag fick en femma för varje gång jag hörde det. ofta brukar dom även lägga till att "killarna jag faller för" är oftast:

1. alkoholister
2. pretentiösa
3. upptagna
4. förstörda
5. totalt ointresserade
6. alldeles för deprimerade
och ibland även:
7. asexuella.

inte alltid alla 7 punkter på en gång.
men det sorgliga/humoristiska är att det är sant.

därför ser jag fram emot mitt liv som gammal gumma ute i en stuga i skärgården med tre ragdolls, två russian blues och en siames, amen.


2 kommentarer:

  1. jag tänkte också skaffa 75 katter om att tag. det blir nog bäst så.

    SvaraRadera
  2. Åh helenilove, hade det inte varit för att jag är förälskad i min katt skulle han få bo hos dig i din stuga <3

    SvaraRadera