onsdag 23 mars 2011

idag var min sista dag hos min psykoterapeut. hon tittade på mig och log med huvudet i handen. "hur känns det?" (och ja, den meningen är precis lika frekvent och återkommande i verkliga livet som på film) det känns ingenting svarade jag. jag kände mig lobotomerad för stunden. "vad har du fått med dig här?" och jag insåg då att jag betalat massiva pengar för att 50 minuter i veckan i över ett halvår bara få ha någon att prata med för att slippa belasta vänner. "inte mycket" svarade jag. hon frågade mig om jag lärt känna mina känslor bättre sedan jag kom hit första gången, det var det vi skulle arbeta med.

"ja"
"men jag kände till dom från första början, det handlar om att acceptera dom"
"och det kommer jag aldrig att göra"
"om man inte kapar nervtrådar i hjärnan på mig och ser till att jag inte blir utsatt för människor"

.. nådde inte riktigt fram.

efter 50 minuter så bad hon om att få säga något till mig, och att jag inte behövde lita på det men att hon ville att jag skulle lägga det på minnet. shoot sa jag.

"människor som du kan också få det bra till slut"
skrattade på vägen ut. tänkte att det finns en människa som vill mig gott, så fint.

tur jag har caroline som jag nu ska ta årets första picknick med. synd att hon dock inte har snopp annars hade jag friat till henne ♥

9 kommentarer:

  1. Hon har en poäng iaf i det att inga känslor är felaktiga. Vi har ett brett spektrum av känslor som vi arbetar med hela tiden och man kan inte förneka deras existens. Tänk på stackars sociopater som inte kan uppleva empati, sympati, skuldkänslor och skam. Så genom att förneka dina känslor förnekar du dig själv. Inte undran på att man mår piss då. Du beklagar dig på människor och önskar du inte utsattes för dessa. Men samtidigt är du social och går ut på klubbar/krogar och på fester. Det tycks mig paradoxalt. Vill du eller vill du inte bli utsatt för människor? Eller du vill bara inte bli utsatt för elaka människor som gör dig lessen i ögat? Det är en annan sak.
    Men jag håller inte med henne på en punkt. Människor som du kan inte få det bra till slut... bara om de låter håret växa ;P
    /Så talade Zarathustra!

    SvaraRadera
  2. menar såklart inte alla människor! men dom som sårar som uppdrag, självklart kan man ju inte ge upp allt socialt liv, klubbar etc för man vet aldrig. man kan ju inte urskilja dom från annat folk, men jag stör mig bara på hur jag råkar ut för den sortens människor jämt. platt fall varje gång, gör ont varje gång *djup tjej*

    haha..detta jävla hårsnack. måste nog fly landet känner jag. eller hitta någon öppensinnad. dvs glöm det, dvs fly landet. eller köpa en osynlig mantel och existera i tystnad. att låta mitt hår växa är jobbigt. har tjockt och naturligt lockigt hår så det är en jävla kamp att hålla det i schack.

    personligen tycker jag avsaknad av empati, skam och andra känslor låter som en soft grej, trots att jag vet att sociopater inte har det lätt.

    SvaraRadera
  3. dessutom klarar jag inte av ensamhet under en lång tid, vilket är väldigt konstigt då jag ärvt min pappas obotliga misantropi.

    SvaraRadera
  4. Jodå man kan ge upp sociala livet. Senaste gången jag varit ute var när jag DJade för en månad sen. Och jag kommer inte ihåg när jag senast fikade med någon. Kanske oktober förra året. Så det går om man har viljan och en massa böcker och TVspel.
    Jag har också naturligt tjockt hår. Men jag har undercut så då är det typ mindre än egentliga halva volymen av håret som man tar hand om. Sen finns plattång också. Så kan man också göra det istället för att lesboifiera sitt hår ;)

    SvaraRadera
  5. fast jag tänker inte ge upp mitt sociala liv, oavsett mängd tvspel, böcker och filmer man har. plattång hjälper inte om det är fuktigt ute. finns ingen hjälp.

    och sluttttaaaaa hacka på mitt hår. blir lissen.

    SvaraRadera
  6. "människor som du" vilken nedlåtande kommentar. människor som hon kanske lär sig att inte ge nedlåtande kommentarer till människor som går till henne eftersom de mår dåligt.

    och ja, du kommer att få det super bra! det är jag helt säker på. bara du inte nedvärderar dig själv. du är smart du kan mycket men du får inte bestämma dig för att ingen kommer någonsin att älska mig, ingen kommer någonsin att anställa mig, jag kommer aldrig någonsin att må bra, för om du redan är inställd på det kommer ingenting ändras till det bättre. du är bra, och du är fin, och du är älskvärd och du kan mycket. bara ett tips för att hjälpa dig i stora vida världen, tro på din själv för du kan mer än du ger dig själv cred för.

    Du ska bli ett svart hål och det är bara dom största stjärnorna som blir det. i'm just sayin'

    SvaraRadera
  7. en av mina gamla psykiatriker sa typ "ja, många tror ju att de ska bli GLADA, men det är ju väldigt sällan någon är glad. Du bör istället satsa på att känna dig NYFIKEN & INTRESSERAD!", eh okej.

    SvaraRadera
  8. hehe, måste ha kuk

    SvaraRadera
  9. självklart! jag kan inte förstå att cirka 80% av befolkningen tror jag är gay. inget fel med det, problemet är att jag är überstraight

    SvaraRadera