om någon frågade mig för ett halvår sedan vad jag hade velat göra efter studenten hade jag blixtsnabbt svarat att jag skulle flytta till stockholm, bosätta mig där och ta vilket jobb som helst i princip. bara för att komma bort från skåne.
vilket skämt.
stockholm är inte särskilt annorlunda, egentligen.
dagar som denna blir den tanken nästintill omöjlig att hantera. jag lämnar teven och mamma i sticket och börjar raskt promenera ut och slå mig själv i pannan medan jag sparkar småsten rätt ut i luften. måste jag fly landet alltså? det känns som att jag inte kan bli mer uppskattad i sverige än vad jag blivit. och det är inte mycket. och jag är inte nöjd, jag är inte spännande i folks ögon längre. det känns som att alla känner mig och vet vem jag är, även dom som inte känner mig, tusentals ögon riktade mot mig fastän allt är inbillning. jag känner mig utstirrad och utgången. jag måste börja leta mig in i kretsar där jag kanske kan hitta någon som avgudar mig för det är inte omöjligt att avguda någon. jag ser människor som avgudar varandra varje dag. men dessa kretsar tror jag dessvärre befinner sig utomlands. någonstans.
eller kanske inte.
jag snackar mycket. ger gärna intryck av att allt hopp är ute
och jag inbillar mig det starkt varje gång
men jag är lättövertygad.
övertyga mig.
tisdag 29 mars 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar