spillror. vägrar.
jag ser evigt naivt hopp
hur mycket får man lov att hoppas egentligen. finns väl gränser, eller? haha, jag skrattar högt nu när jag tänker vad som simmar innanför mitt pannben.
en klump av kött och proteiner
det är allt.
tänk om ansiktet inte fanns och allt man såg var en hjärna.
hade skrattat mig genom livet.

Jag kunde beskriva mig själv, men gör det ogärna. Jag förändras hela tiden. Jag är en person. Just nu tycker jag bäst om idéhistoria, grekisk mytologi, techno, sömn, tomatsoppa, spela tv-spel med min kompis, Montaiges essayer. Jag är oftast lugn, ibland melankolisk, ibland fylld av lyckorus. Hoppas vara förnuftigt rationell, kan verka hård, men är mycket emotionell i det tysta. Tycker inte om onödigheter. Ganska ensam. Social. Tycker bättre om höst/vinter än sommar. Etc.
SvaraRaderaFramför allt, går det inte riktigt att beskriva.
En ganska obehaglig fråga, tycker jag, "Vem är du?". Sällan, förutom på arbetsintervjuer, ställs den.
Undrar just vem du är egentligen? Du kan också beskriva dig själv.