känslan av att lyssna håkans mest hjärtskärande låtar både på skiva och speciellt live ger en adrenalinrysningar längs hela kroppen men allting kändes euforiskt. vilket en håkankonsert ska vara, men det ska finnas ett uns ångest däremellan också. man ska stå och undra varför man står själv medan han spelar "kärlek är ett brev skickat tusen gånger" jag hade mest bara ont i mina ben, huvud och lungor. och jag kände inte ens tårarna nära.
sedan slaktar han hela spelningens då riktiga avslut med vad som alla trodde skulle vara en perfekt "nu kan du få mig så lätt" som också är en av mina favoritlåtar med håkan. men istället för att fullständigt explodera som låten gör i slutet, så låter han publiken som är ovanligt tyst ta sista verserna. utan explosion. tack håkan, tack. blev du lite trött där mot slutet eller?

Fast den lugna pianoversionen exploderar aldrig. Han provade precis denna version, bara ett piano som enda komp, någon av alla gångerna jag såg honom... öh, ca 2001 eller 2002 =P
SvaraRaderaP.S. Såg dig på Siesta, bl.a. under Old Panda Days.
Du är söt. D.S.
jaha, jag visste faktiskt inte att det fanns en sådan version. jag hade dock velat ha den där stora explosionen då den är så sjukt mäktig :)
SvaraRaderamen åh vad glad jag blir! och nyfiken framförallt, det var fint sagt. vem är du?