torsdag 15 september 2011

alltså, ni vet när man var yngre (säg yngre tonåren) och man gick runt och väntade på något som inte skulle ske? det var okej då, för det tillhörde tonåren att vara löjligt naiv. men jag insåg idag när jag tog av mig jackan i hallen att jag gör precis samma sak nu och har gjort ett ganska bra tag. ni vet man ba inbillar sig att JOHO det kommer hända å vänta bara ska ni se men nä. på fyllan inser man vilket dumbfuck man är, lägger sig i sängen, skvätter lite tårar (som är omöjliga att få fram nyktert) och sen somnar man gott och vaknar nästa dag och återupptar samma process.

jag anser mig själv ha mognat på dom flesta punkterna, faktiskt. men när det gäller förhoppningar är jag fortfarande kvar i 2006-2007. det är ju förjävligt, alla medicinkostnader förgäves liksom!

"mene du kan ju inte medicinera bort en egenskap i din personlighet" brukar folk säga och i ärlighetens namn så har dom ju rätt och det gör mig förbannad, samtidigt som jag hoppas lite på att denna naivitet bara är en restprodukt av tidig tonår som kommer försvinna inom kort.

men hursom, dagen sög och den började helt fel från första början. jag vaknade så tidigt som halv nio, vilket är hemskt eftersom den vakna dagen blir längre = plågsamt, tråkigt, ensamt etc etc.

enda bilden som kan beskriva mitt humör just nu är denna:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar