tänkte att jag borde börja plöja Béla Tarrs filmer. jag har blivit "varnad" att dom i många fall kan kräva extremt mycket av tittaren då dom tydligen ska vara lite väl märkliga och pretentiösa. what the hell, tänkte jag. igår var jag på rätt humör så jag valde att börja med werckmeister harmoniák. och ja, den krävde en hel del tålamod av mig. men i slutändan är jag glad att jag såg den för den var bitchin. riktigt jävla bitchin. så bra var det.
speciellt första scenen. och speciellt från och med 8.34 in i klippet:
onsdag 26 oktober 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar